Reglementsvidriga kontakter

http://uu.diva-portal.org/smash/get/diva2:1353231/FULLTEXT01.pdf

Det dyker upp en bok som jag inte får tag i men internet är så fantastiskt att jag får tag i avhandlingen som den grundar sig på! Vad är det då som intresserar mig så? Det är en arbete som heter ”Fångsamhället som inte skulle finnas” och handlar om cellfångar under perioden 1890-1920 och deras olika strategier att motverka den totala isolering som var tanken med straff i ensamcell.

Det här omfattar ju den period som min egen historia utspelar sig, så det är nog ingen vild gissning att jag måste ladda ner den och läsa den. Avhandlingen är välskriven och intressant också på det sättet att författaren till stor del använt sig av samma källor som jag själv använder. Vi kunde mycket väl ha fått kämpa om samma böcker på Stadsarkivet. Båda har vi läst gamla rapporter och förhörsprotokoll från Långholmens Centralfängelse från den aktuella tiden. Vi har båda läst de tre Amaltheamännens fångbiografier och Bruno Poukkas ”Den gröna ön”. Gunnar och Staffan Rudstedt används också. Staffan har jag dessutom personligen haft kontakt med och fått hel en del värdefull information från. Också en del andra källor är bekanta och finns i min egen samling.

Jag har också fått en del lästips på källor som jag själv varken läst eller hört talas om. Tack för det!

Det riktigt intressanta som jag insett av att ta del av ovannämnda källor och inte minst denna avhandling som renodlar perspektiven, är hur mycket som kan kännas igen från den dagliga Kriminalvården trots att förutsättningarna på många sätt skiljer sig åt från de hundra år som gått. Visst är cellstraffet borta sedan länge, men behovet för fången att vidga sin värld kvarstår ändå. De fortsätter att försöka manipulera bevakningen, smuggla otillåtna varor och simulera somatiska och mentala åkommor för att skaffa sig materiella fördelar. Kanske är det bara mänskligt om man befinner sig i den rollen. Därför ligger det mer än det tillsynes inskränkta råd jag fick under mina första dagar i Kriminalvårdens tjänst för mer än trettio år sen; ”Lita aldrig på en tjyv!”

Den korrupta Vaktkonstapeln är ett känsligt ämne som man gärna önskar hörde till historien och den tid då anställningsförhållanden och lön var riktigt usla. Sentida händelser har tyvärr visat att så inte är fallet. Se bara blogginlägget om När verkligheten överträffar dikten eller de årliga romanser som sker mellan vikarierande kvinnliga vårdare och fångar. Trots detta vill jag ändå hävda att ren korruption är relativt ovanlig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s